OK.., den här filmen kanske du redan har sett. Men det är den första filmen jag köpte på DVD så vad ska man göra liksom? Jag kommer fortfarande ihåg att jag var nere på Åhléns när vi var relativt nyinflyttade i Härnösand. Jag kommer ihåg att jag omslaget på den uppklädde Michael Douglas med ett hagelgevär i gängkvarterens Los Angeles fascinerade mig och jag kommer ihåg att man öppnade fodralet på ett konstigt sätt. Sedan dess är filmen en av mina absoluta favoriter och Michael Douglas skådespeleri är SANNERLIGEN elektriskt.
En man lämnar sin bil i en kö in mot stan och ger sig iväg på fot. Strax får vi se att den här mannen är något labil när han slår sönder en närbutik med ägarens basebollträ eftersom han inte får köpa en Coca Cola för 50 cent istället för 85. Han får den till slut för 50 cent, betalar och går. Och så följer filmen. Michael Douglas slår, skjuter, hugger och betalar för sig genom staden och under tiden försöker polisen Prendergast (Robert Duvall) få fatt på honom under hans resa av mayhem genom Los Angeles.
Begreppen att "bli lite Falling Down" eller "He just went a little Falling Down" härstammar härifrån och det är GIVETVIS vid de tillfällena när man till slut är så less att man skulle göra vad som helst för att inte vara det. Det Michael Douglas karaktär vill är att komma hem till sin frånskilda fru för att fira sin dotters födelsedag, och då spelar det ingen roll alls vad som står i vägen. Vare det åldrade nazister, vägarbeten eller sydamerikanska gangsters
En subplot i filmen som är intressant är relationen mellan detective Prendergast och hans fru. Frun är väldigt överbeskyddande sen han blev skjuten i tjänst och numera bara jobbar bakom ett skrivbord. Relationen känns väldigt lite Hollywood och väldigt verklig. Han måste hela tiden lugna henne med att han snart ska komma hem och allt det lägger på ytterligare ett lager av trovärdighet till filmen. Det är inte någon översnygg CSI-fru som oroar sig utan en helt vanlig 50-årig kvinna.
Med många oförglömliga scener och karaktärer har det här blivit en av mina favoritfilmer of all time. Och mycket har väl egentligen att göra med Michael Douglas. Vad hade filmen blivit utan hans förmåga att växla humör utan att blinka? Inte lika bra förmodligen.
Mycket Nöje.
IMDB
Låt kopplad till filmen:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar