En galning dödar 76 människor på en dag. Människor i Somalia svälter ihjäl på grund av torkan. En 27-årig kvinna hånas och smutskastas i media tills hennes bägare till slut rinner över.
Anledningarna till att de mörka molnen tornar upp sig över världen är många...
Jag följde tv-sändningarna när människa på människa skrek ut sin ångest över sina förlorade vänner. Reportrarna såg skärrade ut och tragiken var enorm. Idag såg jag när tv4 intervjuade Hans Rosling. Han sa att vi måste hjälpa länderna på Afrikas horn nu, annars kommer dem att kollapsa. Jag läste på DN idag om den stora talangen Amy Winehouse som nu har gått ur tiden, efter många långa år av missbruk. Det är lätt att bli blind med så mycket hemskt framför ansiktet, men så fort du öppnar upp ögonen så kan jag garantera dig om att du ser något som inte står rätt till.
När jag tar in allt det här så känns det för mig som en liten människa som helt omöjligt stort, men när det ser som mörkast ut ska vi inte glömma bort en viktig sak, kanske den viktigaste saken av alla, vi har varandra. Det finns tusen olika saker som behöver vår hjälp. Barn i Afrika, Amy Winehouse, grannen, norska ungdomar, våra vänner, våra ovänner och listan kan göras hur lång som helst. Men om vi inte börjar någonstans alls, om vi bara ger upp och låter egoismen helt ta överhanden så kommer det att bli ännu mörkare.
Jag vet att det här är en moralpredikan och jag vet att det här är något som alla människor har hört tusen gånger, men det är egentligen bara något som jag har gått och tänkt på nu i några dagar. Ungefär som när man sett "Hotel Rwanda", "Schindlers List" eller "Blood Diamond"och ögonen öppnas för världens verkliga problem. Jag hoppas bara att jag får komma ihåg dem den här gången.
Vila i Frid Amy
