The Rally to Restore Sanity

Det är idag det händer. Komikern och samhällskritikern Jon Stewart har bjudit in till The Rally to Restore Sanity.

Många av oss vet att USA är ett land som ofta vill se sig själv som landet Storebror, ett land för andra länder att se upp till. Tyvärr är det väl så att de oftast inte lyckas jättebra med det. Det politiska klimatet i USA är ständigt ifrågasatt och på senare år verkar det ha spårat ur mer och mer. Personer inom politiken spenderar ofta mer tid och pengar på att säga vad som är dåligt med sina motståndare än vad som är bra med sig själva.

Så då fick Jon Stewart en idé. Varför är det bara personerna som skriker högst och har de mest kontroversiella åsikterna som får höras i medierna? Vad hände med allt vanligt folk som inte får göra sina röster hörda? Är det verkligen folk som säger att Obama eller Bush är Hitler som borde få vara rösten av ett helt lands befolkning? Nej, självfallet inte. Den största delen av befolkningen är för en sansad debatt om det politiska läget och bästa sättet att lösa den ekonomiska krisen.

Nu har Stewart alltså dragit ihop ett möte av det större slaget. Ett möte för att återställa det sunda förnuftet. Båda sidor av det politiska spektrat kommer att vara där med ett gemensamt mål; Människor är trötta på att få sina åsikter representerade av människor som kanske inte vill något annat än att vara i rampljuset. Jag tror att ett sånt här 'rally' kan vara bra för hela landet USA, för när det kommer till att vara förebild, har nog USA halkat lite snett.

Bästa låten just nu:

Stevie Wonder - Living For The City

(följ länken)

De bästa låtarna som finns..

..är HÄR

Här med bjuder jag in dig mitt bland mina absoluta favoriter. Det finns låtar att skratta till, låtar att gråta till, låtar att dansa till, låtar att sova till, låtar att sitta på helspänn till, låtar att bara andas till. Jag kan garantera att en av låtarna är till dig. Bara lyssna och ta in.

Säg gärna vilken din favorit var i kommentarerna.

Bästa låten just nu:

David Bowie - Life on Mars?

(följ länken)

Someone still loves you Boris Yeltsin...

På ett sätt är det något som tilltalar mig med obskyra bandnamn, och Someone still loves you Boris Yeltsin från USA toppar väl alla listor vad det gäller sånt. Det är lekfullt och samtidigt på något konstigt sätt seriöst. Jag vet inte om det är för att jag har haft en svag punkt för Yeltsin sen jag såg honom skratta loss med Bill Clinton någon gång under 90-talet men namnet gör mig lite varm inombords. Bandets musik ska nog kategoriseras som indiepop och det är väl oftast i de kretsarna som såna här namn dyker upp, eller vad säger ni om Harry and the Potters, TV on the Radio eller Wildbirds & Peacedrums? Alla mycket konstiga namn men musiken är inte sämre för det. (okej Harry and the Potters är väl inte jättebra, men de är rätt sköna i alla fall :p)

Nu säger jag inte att ett så konstigt bandnamn som möjligt gör ett band bättre på något sätt. Men som ordspråket heter; "Många bäckar små...". TV on the radio har t.ex. också ett alldeles utmärkt artwork till sina skivor som säger rätt mycket om vilka bandet är och hur de vill representera sin musik. Sen uppmanar jag er alla att lyssna på deras skiva Dear, Science och låt er svepas med, det finns mycket att hämta där.

Jag vill bara avsluta med att säga att jag är someone, jag älskar dig Boris Yeltsin, och jag älskar dig som läser det här också för den delen. Sov Gott hörni!

Bästa låten just nu:

Someone Still Loves You Boris Yeltsin - You Could Write A Book 

(följ länken)

Brev till alla idioter.

 Ibland kommer den där känslan över mig. Känslan om att vilja ge upp och bara skita i alla idioter i hela världen som inte verkar veta hur jag fungerar. Egot tar över makten för en stund och jag vill inte fortsätta att jobba på mina relationer. Varför ska jag göra det? Varför måste man hela tiden vada igenom en massa åsikter och skit för att kunna umgås med en människa?

Vissa tycker om Miljöpartiet, andra skrattar åt deras miljöpolitik, vissa tror att EU är en bra idé, andra tror att de bara gör dåliga saker jämt, vissa tror att hjälporganisationer är bra, andra att pengarna bara går till cheferna, vissa säger att det bara är det som finns på ytan som gäller, andra att det är det innuti som räknas, vissa sjunger om alla tjejer dom har haft sex med, andra om hur livet borde vara, vissa tycker om svåra polska filmer, andra ser helst på ungdomar som går i college, vissa går igenom livet bärandes på sorg, andra skrattar sig igenom alltihop.

För mig är alla idioter. Jag drar alla över samma kam, även mig själv. Vi är bara en massa idioter som dansar runt med varandra på världens största, förvirrade dansgolv. Människor som blir arga på varandra över småsaker och skriker ut sin ilska över hur dålig musiken är och hur jobbigt det är att partnern inte dansar lika bra som dem. Hur blev det så? Jag vet inte. Det enda jag vet är att när så fort den där känslan om att vilja ge upp allt och skita i alla kommer framkrypandes så har jag alldeles för lätt att krypa in i mitt skal och gömma mig för världen istället för att ta itu med saker direkt. Jag glider med och tar skada. Jag dansar med utan eftertanke på varför det känns som det känns. Ibland vill jag skrika, men gör det inte. Ibland vill jag skratta, men gör det inte. Det är istället något i mig som går sönder när jag hör människor prata om vissa saker. Jag hatar den känslan.

Jorden är full av idioter, av människor som du och jag. Som trampar snett och säger idiotiska saker till varandra, retar upp varandras tålamod och sliter isär varandras hjärtan. Jag hoppas att du kan se din egen idioti och inte bara andras, försöka jobba på dig själv och inte bara andra. Människor kommer alltid att vara idioter, det är inget vi kan göra något åt, men vi behöver inte låta det styra våra liv. Har vi inställningen om förändring så kan det vara möjligt. Blicka ut över Världen gott folk, vad är en människa? En idiot.

"Du kan kalla mig för idiot, det har jag ingenting emot. Jag är en idiot." - bob hund

Bästa låten just nu:

Markus Krunegård - Idioter

(följ länken)

På Spåret!

På Spåret är för mig höjden av alla frågesportstävlingar. Den blandar allt möjligt klurigt tillsammans med humor och en mycket skön stämning bland de deltagande och programledarna för att uppnå det. När beskedet kom om att Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg skulle avgå som programledare respektive domare så var det nog många som väntade sig att På Spåret skulle gå en snabb och trist död till mötes. Men icke. Kristian Luuk och Fredrik Lindström fick jobbet att ta över programmet 2009 och jag kan inte göra annat än att tacka och bocka. För även om På Spåret innan hade varit en tävling där många kollade gjorde den här övergången till att alla kollade. Om det hade funnits något av en "töntfaktor" att kolla på programmet var den som bortblåst. Duon plockade med sig det bästa från tidigare men ändrade det lite och lade sin egen touch på det hela. Bara en sån sak som att inte bara ta in artister som brukar framträda på Allsång på skansen, Idol eller Melodifestivalen utan musik som den breda massan kanske har missat tror jag uppskattades speciellt av tittarna. Jag satt i alla fall som klistrad från det första avsnittet till det sista den senaste säsongen.

Nu har SVT släppt listan på vilka som kommer att vara med i årets upplaga och även om årets lineup inte ser precis lika stark ut som förra årets så tror jag ändå att vi kommer att ha mycket trevligt hemma i sofforna. Ett stort glädjeämne är att förra säsongens vinnare Marcus Birro och Johanna Koljonen är tillbaka igen. Marcus har, sen jag hörde honom prata på en festival förra året, varit en källa till mycket glädje och mycket annat så jag håller tummarna för honom och Johanna även i år. Vilket par blir dina favoriter? Deltagare i På Spåret 2010/2011

Bästa låten just nu:
The Temptations - Papa Was A Rollin' Stone

(följ länken)

Gå vilse..

Jag tycker om att gå vilse i en musiktext.

Jag kan vandra runt mållöst i ett ljudlandskap i timmar utan att stanna för vila. Det är något visst med hur en bra text kan nå rakt in ens hjärta och plocka fram de där speciella känslorna som annars så sällan kommer upp till ytan. Jag kan till exempel aldrig ha Jungleland med Bruce Springsteen i bakgrunden. Den är helt enkelt för bra. Jag kan inte förklara det men det är något i hur han lindar in orden perfekt tillsammans med musiken som träffar mig rakt i hjärtat. När han i slutet basunerar ut: 'Outside the streets on fire in a real death waltz!' så brister alltid ett leende ut på mina läppar. Jag kan inte hjälpa det. Det bara är så.

Att det finns vissa människor som har förmågan att lägga ihop orden så att man helt glömmer av sig själv för ett ögonblick ger mig hoppet om att allt inte är förlorat. När jag tänker efter är det väl egentligen alltid det som en bra text handlar om. Hoppet om att inte allting är förlorat.

Tom Waits är en annan person med texter som ibland lämnar mig hjälplöst träffad. Här är texten till sången Georgia Lee.

Cold was the night, hard was the ground
They found her in a small grove of trees
Lonesome was the place where Georgia was found
She's too young to be out on the street.

Why wasn't God watching?
Why wasn't God listening?
Why wasn't God there for Georgia Lee?

Ida said she couldn't keep Georgia
From dropping out of school
I was doing the best that I could
But she kept runnin away from this world
These children are so hard to raise good

Why wasn't God watching?
Why wasn't God listening?
Why wasn't God there for Georgia Lee?

Close your eyes and count to ten
I will go and hide but then
Be sure to find me. I want you to find me
And we'll play all over
We will play all over again

There's a toad in the witch grass
There's a crow in the corn
Wild flowers on a cross by the road
And somewhere a baby is crying for her mom
As the hills turn from green back to gold

Why wasn't God watching?
Why wasn't God listening?
Why wasn't God there for Georgia Lee? - Tom Waits (Mule Variations)

Bästa låten just nu:
Tom Waits - Georgia Lee (följ länken)

Do you like fishsticks?

 Ett av de roligaste South Park-avsnittet under de senaste åren är avsnittet Fishsticks. Jimmy kommer på ett skämt när Cartman är i närheten som går så här: "Do you like fishsticks?" "Yes?" "Then you're a gay fish." (Fishsticks låter som Fish Dicks). Cartman bestämmer sig genast för att dela credit om skämtet med Jimmy men komikern Carlos Mencia påstår att det var han som kom på skämtet. Det här är lite extra roligt eftersom Mencia har blivit anklagad för att ha snott bland andra Bill Cosbys material i den verkliga världen. Men det som är så oerhört, fantastiskt roligt med det här avsnittet är att Kanye West är den enda personen i världen som inte fattar skämtet. Jag tror att Kanye, som alltsomoftast beskriver sig själv som ett musikaliskt geni, kan behöva få höra att han är en "Gay Fish" ibland för att inte implodera in i sitt eget ego. Var vänlig kolla (gratis):

S13E05 - Fishsticks

(följ länken)

Bästa låten just nu:

  Cat Stevens - The Wind

(följ länken)