Lucka 5: Ett långsamt farväl

Lucka 5

Idag började ett långsamt farväl till min församling i Härnösand.

Som de flesta av er vet så ska jag flytta upp till kyligare breddgrader i Umeå och kommer med det också att flytta ifrån min kyrka som jag tillhört i åtta år. Jag var tretton år när vi flyttade upp hit från Alnö och jag kommer fortfarande ihåg den varma atmosfären som möter dig första gången du kommer in i en kyrka som står på rätt sida av Gud. Jag kan säga att jag inte alltid stått där, men kyrkan har alltid stått kvar där med den där atmosfären av välkomnande som jag aldrig har mött någon annanstans.

När man har bestämt sig för att flytta och man tänker på alla snälla ord av omtanke och uppmuntran man har fått här under alla år så har man inte långt till tårarna och den där tvekan om Guds existens är som bortblåst. Det är svårt för mungiporna att inte åka upp när man har personer som Birgit, Simon, Ronnie, Ingemar, LT, Hans-Erik, Jakob, Farmor, Mirjam, Marcus, Roine, Fredric, Paulin, Ullis, Ante eller alla andra som jag inte kan skriva ner för att den här bloggen i sådana fall enbart skulle innehålla namn. Känn er träffade.

Jag har ofta hört folk som säger att deras kyrka inte är bra, men det stämmer inte på någon nivå om den här kyrkan. Det skulle aldrig falla mig in att inte kalla den här församlingen för min församling. Det är min församling, och att jag fått vara en del av den är någonting jag är ändlöst stolt över.

Tack så mycket Pingstförsamlingen i Härnösand hoppas att jag får komma och hälsa på så ofta som möjligt efter flyttlasset gått.

Bästa låten just nu:

The Doors - Riders On The Storm

(följ länken)

En omvänd julkalender