Älsklingsfilmer

Jag brukar se alldeles för mycket på film ibland.

Men det är något inom mig som bara får sitt utlopp när jag får se något nytt på vita duken eller vid min datorskärm. Det går inte att sätta fingret på det, det är bara en sådan där bra känsla man får. Jag antar att vissa skulle kalla det verklighetsflykt men jag tror också att om vi alltid skulle vara i verkligheten skulle våra hjärnor till slut smälta av all skit som finns där ute. På samma sätt som våra hjärnor skulle smälta om vi såg för mycket av all skit som finns på film. Det handlar om att att ha sin förankring i verkligheten men att inte glömma bort att ha roligt under tiden och det är där som filmerna kommer in.

Jag hade tänkt att skriva ner något om fem av mina älsklingsfilmer här nedanför. Alla de här filmerna betyder något speciellt för mig och jag hoppas att ni tar lite av er dyrbara tid att kolla upp några av dem.

Adams æbler 

Svart komedi om nazisten Adam som ska utöva sin samhällstjänst i en liten kyrka på landsbygden. Där träffar han prästen Ivan som inte kan se någon ondska i människor. Den här filmen är en av mina favoritfilmer på grund av att den är så enkel och rå. På samma gång som det är roligt så visar regisören det mörka och det hemska som ofta brukar lämnas ute. Det är en film som man kan se om många gånger och som jag hoppas att du ska ge en chans.

Planes, Trains and Automobiles 

En skruvad 80-talskomedi med Steve Martin och John Candy i huvudrollerna. Jag vet inte ens vad det är med den här filmen, men varje gång jag ser den så slår den an en ton inom mig och jag vill bara se den igen. Det är inte världens roligaste film. Det är inte heller världens bästa regi eller bästa manus men det är helheten, det är blandningen av det seriösa med det komiska som gör en sådan här film bra. Inte hur mycket man skrattar. John Candy gör sitt livs roll i den här filmen men sen döpte de den till Raka Spåret till Chicago när den kom till Sverige och det har väl kanske gjort att färre personer vill kolla in den, men jag lovar att det är värt det!

 

28 Days Later 

Troligen den bästa zombie-filmen på år och dagar. Hela öppningsscenen när Jim vaknar upp och inser att han är helt ensam i London är riktigt guld värt. Man ser inte ofta att det läggs ner tillräckligt med arbete på skräckfilmer. Det brukar ofta vara töntigt och lite tamt men i den här är det inte skräcken som är grejen, det är relationerna mellan karaktärerna som gör det så bra. Det och zombies..

 

Shutter Island 

Biosuccén från förra året är verkligen hur bra som helst. Jag, Simon och Matteus åkte ner till Sundsvall för att se den på bio med helt andra förväntningar och det slutade med att vi diskuterade vad det var som egentligen hade hänt hela vägen hem. Jag har sedan dess sett den två gånger till och jag måste säga att Scorcese och DiCaprio verkligen har lyckats med att göra den här filmen till något alldeles extra. Efter att i somras ha sett DiCaprio i Inception börjar jag undra om han inte kommer att ha Robert DeNiro/Jack Nicholson-status när han blir gammal. Om du inte har sett den så MÅSTE du se den och så är det bara.

 

The Big Lebowski 

Jag har hört talats om människor som inte har sett den här filmen och till dem har jag en sak att säga: The Big Lebowski är hur bra som helst. Den är sådär härligt skruvad så att man bara kan luta sig tillbaka och njuta, skratta och kanske till och med gråta. När Coen-bröderna skrev den här filmen så visste de precis hur de ville ha den och den blev verkligen så bra. "Smokey, you are entering a world of pain". Var det någon som inte förstod varför jag skrev det? Men gå och hyr/tanka/låna eller se den på något sett bara. Du kommer inte att ångra dig.

 

Bästa låten just nu:
The White Stripes - Fell In Love With A Girl
(följ länken)