Rädda Filmen!

 I förra veckan lade den fantastiske författaren Donald Miller upp ett meddelande på sin hemsida om att det mycket omtalade och efterlängtade filmprojektet efter boken Blue Like Jazz hade gått i graven. Anledningen till att så många kommenterade den bloggen var bland annat eftersom hans bok A Million Miles in a Thousand Years handlade om att en regissör kontaktade honom med en tanke om att göra en film av Blue Like Jazz. Det var en rätt skruvad idé eftersom boken egentligen är självbiografisk. Det Don fick börja göra var alltså att redigera i sitt eget liv, typ: "Don behöver mer aggressivitet i sin karaktär, kan inte han vara mobbad som ung?" och det var genom att redigera som han fick idén om att vi alla lever en story och att det bara är vi själva som väljer om den ska vara bra eller dålig.

Så efter att ha läst ut A Million Miles så väntade alla fans spänt på att få höra hur det gick med filmen. När vi möttes med beskedet att det saknades en viss summa pengar som måste komma in för att filmningen skulle få börja var det många uppgivna kommentarer i bloggen. Det var många som sa saker som "Jag skulle kunna skänka in pengar om det bara fanns ett konto" eller "Det var över 1.3 miljoner människor som köpte boken, om bara 1 procent skulle ge så skulle det ju gå"

Då var det två killar i Nashville som tillsammans kom överens om att de skulle göra ett försök. De konfererade om sina idéer med Don och Steve (regissören) som genast tyckte att det skulle kunna vara värt ett försök. Efter ett dygn utan sömn lanserade de tillsammans sidan www.SaveBlueLikeJazz.com som, genom en fantastisk sida som heter Kickstarter, ger en plats åt folk som vill ge pengar för att förhoppningsvis komma upp i 125.000 dollar innan 25e oktober. Ett belopp som inte låter så mycket i filmbranschen men det är bara det som saknas.

På bara tre dagar har människor bidragit med $42.044 dollar. Det visar vad folk vill att den här filmen ska vara. Jag har sett människor som har skrivit att de vill betala för att deras vänner som inte tycker om att läsa ska få vara med om Blue Like Jazz-upplevelsen. Och det är en upplevelse mina vänner. Om det skulle vara så att det är någon där ute som inte har läst Blue Like Jazz (non-religious thoughts on christian spirituality) så kan jag bara rekommendera den som en av de bästa böckerna sedan millennieskiftet! Ut och Läs!

www.SaveBlueLikeJazz.com

Bästa låten just nu:

Esbjörn Svensson Trio - Tuesday Wonderland

(följ länken)

Wall Street 2 och börsens fall

(Bilden är från när jag och pappa var på riktiga Wall Street)

Jag och min far besökte ikväll Härnösands biograf och såg Wall Street 2 - Money Never Sleeps. Jag måste säga att jag blev positivt överraskad av filmens relevans till vår nutid och speciellt finanskrisens baksida.

Har ni, som jag, haft lite svårt med att hänga med i vad det egentligen var som hände under finanskrisen? Den här filmen ger några svar på vad det var och även om det är svårt att hänga med i alla svängar i pengasnacket så är det en mycket väl utförd story. Många kan tycka att en uppföljare till en megaklassiker som Wall Street kan tyckas överflödig och jag tror mycket väl att det skulle kunna blivit så. Jag tror dock att det som gav den här filmen sin udd var just att göra den relevant till vår tid, visa vad den tekniska utvecklingen har bidragit till på börsmarknaden. De gör också en intressant analys i filmen med att det är inte pengarna som har förändrats, det är aldrig pengarna och det är inte heller människorna. Vad som kanske må vara en klyscha, men ändå en bra poäng som filmen har är att människor kommer alltid att vara människor. Vi är alla blandade, det handlar om att vi gör ett val att ta det onda med det goda och leva vidare.

Michael Douglas gör som vanligt en mycket stark prestation som den nu åldrande börshajen Gordon Gecko. Sen kanske det inte är någon hemlighet att Douglas alltid har varit lite av en favorit för mig. Det spelar ingen roll om han spelar en dryg miljonär (The Game) eller en vanlig människa som drivs till vansinne av samhället (Falling Down) så har han ändå den där gåvan att kunna leverera replikerna som man kommer ihåg. Alla kan säga sina repliker, men det är få som har den gåvan att leverera på riktigt.

En lite rolig grej var att vi såg filmen i Härnösands största sal och det var jag, pappa och en kille till som var i hela salen. Killen kom fram och sa: "Ursäkta mig, men ni sitter på min plats.......*pinsam tystnad*..... jag bara skoja!". Lite kul faktiskt.

Bästa låten just nu:

10CC - The Wall Street Shuffle

(följ länken)

Älsklingsfilmer

Jag brukar se alldeles för mycket på film ibland.

Men det är något inom mig som bara får sitt utlopp när jag får se något nytt på vita duken eller vid min datorskärm. Det går inte att sätta fingret på det, det är bara en sådan där bra känsla man får. Jag antar att vissa skulle kalla det verklighetsflykt men jag tror också att om vi alltid skulle vara i verkligheten skulle våra hjärnor till slut smälta av all skit som finns där ute. På samma sätt som våra hjärnor skulle smälta om vi såg för mycket av all skit som finns på film. Det handlar om att att ha sin förankring i verkligheten men att inte glömma bort att ha roligt under tiden och det är där som filmerna kommer in.

Jag hade tänkt att skriva ner något om fem av mina älsklingsfilmer här nedanför. Alla de här filmerna betyder något speciellt för mig och jag hoppas att ni tar lite av er dyrbara tid att kolla upp några av dem.

Adams æbler 

Svart komedi om nazisten Adam som ska utöva sin samhällstjänst i en liten kyrka på landsbygden. Där träffar han prästen Ivan som inte kan se någon ondska i människor. Den här filmen är en av mina favoritfilmer på grund av att den är så enkel och rå. På samma gång som det är roligt så visar regisören det mörka och det hemska som ofta brukar lämnas ute. Det är en film som man kan se om många gånger och som jag hoppas att du ska ge en chans.

Planes, Trains and Automobiles 

En skruvad 80-talskomedi med Steve Martin och John Candy i huvudrollerna. Jag vet inte ens vad det är med den här filmen, men varje gång jag ser den så slår den an en ton inom mig och jag vill bara se den igen. Det är inte världens roligaste film. Det är inte heller världens bästa regi eller bästa manus men det är helheten, det är blandningen av det seriösa med det komiska som gör en sådan här film bra. Inte hur mycket man skrattar. John Candy gör sitt livs roll i den här filmen men sen döpte de den till Raka Spåret till Chicago när den kom till Sverige och det har väl kanske gjort att färre personer vill kolla in den, men jag lovar att det är värt det!

 

28 Days Later 

Troligen den bästa zombie-filmen på år och dagar. Hela öppningsscenen när Jim vaknar upp och inser att han är helt ensam i London är riktigt guld värt. Man ser inte ofta att det läggs ner tillräckligt med arbete på skräckfilmer. Det brukar ofta vara töntigt och lite tamt men i den här är det inte skräcken som är grejen, det är relationerna mellan karaktärerna som gör det så bra. Det och zombies..

 

Shutter Island 

Biosuccén från förra året är verkligen hur bra som helst. Jag, Simon och Matteus åkte ner till Sundsvall för att se den på bio med helt andra förväntningar och det slutade med att vi diskuterade vad det var som egentligen hade hänt hela vägen hem. Jag har sedan dess sett den två gånger till och jag måste säga att Scorcese och DiCaprio verkligen har lyckats med att göra den här filmen till något alldeles extra. Efter att i somras ha sett DiCaprio i Inception börjar jag undra om han inte kommer att ha Robert DeNiro/Jack Nicholson-status när han blir gammal. Om du inte har sett den så MÅSTE du se den och så är det bara.

 

The Big Lebowski 

Jag har hört talats om människor som inte har sett den här filmen och till dem har jag en sak att säga: The Big Lebowski är hur bra som helst. Den är sådär härligt skruvad så att man bara kan luta sig tillbaka och njuta, skratta och kanske till och med gråta. När Coen-bröderna skrev den här filmen så visste de precis hur de ville ha den och den blev verkligen så bra. "Smokey, you are entering a world of pain". Var det någon som inte förstod varför jag skrev det? Men gå och hyr/tanka/låna eller se den på något sett bara. Du kommer inte att ångra dig.

 

Bästa låten just nu:
The White Stripes - Fell In Love With A Girl
(följ länken)

saker i världen jag inte riktigt förstår mig på

Ondska
Folk som kollar på True Blood
De som översatte Harry Potter till norska (typ jättekul)
Människor
Personer som äter CHIPS (!) på bio
Arbetsmarknaden
Kristna höjdare i musik/film-industrin
Reglerna i baseball
Vad man ska göra när man blir stor
Hur bra brittiska The Office egentligen är
Gud
När lusten går ur och man inte riktigt orkar hålla sig på topp.
När livet suger
Hur bra man egentligen har det
Roliga skämt
Varför Lasse Gustavsson inte komenterar alla sporter. Hela tiden.
Sverigedemokrater
Människor som inte tycker om att gå omkring mitt i natten.
Att saker och ting inte löser sig som de ska.
Vad som är problemet.
Varför samhället är uppbyggt på vilka som är coolast.
Vad som är grejen med människor som är dumma i huvet.
Varför jag tycker att det finns folk som är dumma i huvet.
American Pie
och slutligen Surströming.

Bästa låten just nu är verkligen värd att kolla in och jag vet vad vissa kommer att tänka, "Smörjocke har varit framme igen" men då får ni väl ta en tugga Bregott Extrasaltat och lyssna ändå. Bra text.

Bästa låten just nu:

Bruce Hornsby - Hooray for Tom

(följ länken) 

Rather be alive...

Jag skulle vilja börja med att be om ursäkt för att det inte blivit så mycket skrivet här på sistone, mycket annat att göra vet ni. Det ska bli bättring från och med nu hade jag tänkt mig och jag hoppas att ni följer med på åkturen.



Jag hade tänkt att börja med att säga att jag nyss såg en mycket bra dokumentär om ett av Sveriges mest underskattade band. Refused. Jag hade tänkt att dela den upplevelsen med er så om ni har 40 minuter över så är det här en mycket välgjord och bra dokumentär om bandets rise and fall. Ett litet plus är också att medlemarna i bandet pratar riktigt ordentligt Ume-mål à la Livscoachen i Mammas Nya Kille.

Bästa låten just nu:

Refused - The Deadly Rhythm

(följ länken) 

politics...

Jag har inte varit så insatt i det politiska spelet sen mina marginella kunskaper från gymnasiet har börjat falla i glömska, men nu är det dags igen.

Hur ska man veta om man står till höger eller vänster sida i det politiska spelet? Och än mer hur ska man veta vilken inriktning (parti) man vill ha i regering, kommun, landsting efter valets slut?

Jag har suttit mig ner och tittat på debatter, läst artiklar, studerat opinionen och har nu efter noga övervägande bestämt mig. Jag tycker att det var oerhört svårt att komma till något slags beslut efter att bara ha sett debatterna. Som många av er vet går debatter ofta ut mer på att smutskasta det andra partiets dålighet för att framhäva sig själv istället för att bara framhäva sig själv. Men är det bara dåligt? För å andra sidan när man läser artiklar så låter alla partier som att de sitter med de smartaste tankarna. Ena stunden kan man sitta och läsa en artikel skriven av en vänsterpartist och tänka: "Det kanske är den här inriktningen jag vill att regeringen ska ta" för att några minuter senare sympatisera med en folkpartist på helt andra änden av det politiska spektrat i samma fråga. Det är då en debatt kan ge insikt, när man vill veta om allt som den ena och andra sidan säger stämmer.

Jag tror att man behöver dyka ner lite djupt så här och inte bara skrapa på ytan (vem har finast slips, vem är roligast, vem är vältaligast, vilka ungdomsförbund har rökmaskin etc.) för att få veta vilka som borde få ta hand om vårat land de nästa fyra åren. Det är ändå det som är det fina med att bo i en demokrati. Det har min högstadielärare Karl Klockar lärt mig, och jag tror det stämmer.

Bästa låten just nu:

Studying Politics 

 (följ länken)

Nu ska här klippas.

Ja ni, nu ska här klippas hår.

Det är lite småläskigt att gå till frisören. När jag var liten vägrade jag att mamma skulle få klippa mig, om jag inte fick sitta framför tv'n och se på något bra barnprogram som jag fick välja ut. Jag vet inte hur många klipptimmar det har blivit framför Den Otroliga Vandringen och Ethel's vhs (ett band som min faster hade spelat in några timmar Nicolodeon på, fyra kanaler is the shit). Det kanske är något som man borde införa hos dagens frisörer också, det kanske inte blir samma spända stämmning i samtalen. "Hej och välkommen till Attityd, vill du se House eller Sopranos?". Jag tror det skulle bli dundersuccé!

Vi skulle ju kunna ha en liten omröstning nu, vem tror att jag kommer se ut så här?

 

eller så här?

 

eller så här?

Bästa låten just nu:

Bobby Womack - Across 110th Street

(följ länken)

En ny feature.

Jag har bestämt mig för att införa en ny feature, "Bästa låten just nu".

Med det menas att jag, väldigt subjektivt, i varje inlägg kommer lägga in en spotify-länk till min favoritlåt för tillfället. Jag lyssnar ibland på alldeles för mycket musik. Så där mycket att det stör resten av mitt liv, men ibland går det faktiskt inte att låta bli. Som några av er vet har jag en ganska bred musiksmak så det kan dyka upp lite allt möjligt, men för tillfället är jag svag för lite äldre rock och nyare pop.

Nu när jag ska börja med det här är förväntningarna säkert höga för de som kanske kommer att fortsätta klicka på mina länkar. Jag hoppas och tror att jag med de här låtarna få inbjuda er i vad som är så fantastiskt med musik. Jag har inte ens tänkt försöka övertala er, men jag såg den utomordentliga filmen American History X och där säger Danny att hans bror har berättat för honom att någon annan alltid har sagt det bättre, så varför försöka bräcka det?

Så här sa den tyske författaren Berthold Auerbach: "Music washes away from the soul the dust of everyday life." och så tror jag att det är. Musiken har förmågan att ta bort det där futtiga, lilla, dåliga som man har samlat på sig i sitt liv, åtminståne för en stund och det är den stunden vi som människor behöver få uppleva lite då och då.


Vad blir det då för låt? Vilken låt är värdig nog att börja med en fredag som denna? Det finns egentligen bara ett svar, det vet du...

The Cure - Friday I'm in Love

(följ länken)

Den här är till dig Sara. 

Vincent van Gogh och natten

Jag vet inte vad det är med den här tavlan... Jag har lagt den som bakgrundsbild på min dator och varje gång jag startar upp den fastnar min blick.

Det är inte de stora stjärnorna i skyn eller den udda växten, utan det är den lilla staden vid berget som fångar min uppmärksamhet. De små ljusen i fönstren får mig att fundera på om det är någon annan som är ute och ser det som händer, om det är någon annan som får uppleva det som jag upplever. Det ligger viskningar i vinden, som om någon vill säga något utan att vilja tränga sig på. Det finns något fantastiskt med natten, med den där kyliga kvällsluften som slår all annan luft med hästlängder...

Det är när man ser tavlor som den här som livet återvänder. Jag har aldrig varit konstintresserad men när man upplever något sånt här är det inte lätt att värja sig. Hoppas ni tycker om den

Min stad i ruiner

Vi står i en stad av ruiner, Du och jag. Vi har väntat för länge på det här, fast, så är det förstås alltid. Att vilja gå är inte det samma som att göra det och att vilja tro är inte det samma som att våga. Men nu ska det bli förändring, det intalar jag mig. Nu ska det bli på riktigt. Vi står här, jag med sänkt blick, du med öppna armar. Du har förstås alltid stått där men jag har inte alltid varit redo. Inte som nu.

Hur skulle jag kunna vara det? När sorgen gör sig påmind, när gråten ligger närmast, när huset faller samman så får jag andas hos Dig. Det är den skörheten i livet som gör det värt att leva, men när strängen brister gör det alltid lika ont.

Så när vi står här i ruiner känns det bra att bara på nytt få lägga den första stenen, dra det första målardraget och åter få se hur staden åter reser sig större och starkare. Men, till att börja med nöjer jag mig bara med att få lägga de första stenarna i ditt sällskap, vi har all tid i Världen att bygga...

Hurra for deg som fyller ditt år

 21 år. En ny dag, ett nytt år.. Typ.

När man kommer över en viss ålder blir födelsedagar något som man inte ska bry sig så mycket om. Man ska nicka, säga tack så mycket, men inte riktigt bry sig. Jag tycker att det är skitsnack.

Jag tycker om att fylla år. Jag tycker om att få presenter, att folk vill ge av sin tid och sina pengar för att låta en annan person förstå att man tycker om dem. Därför tycker jag också om att ge presenter. Sen om det bara är för att jag får någon slags kick av att se andra personer bli glada så får det väl vara så. Vi har alltid haft en ganska stor firar-tradition i våran familj. Varje gång någon fyller år här så börjar det med paket på sängen på morgonen, följt av tårta etc. Sen har man ett kalas/fest med sina kompisar under någon av de efterföljande dagarna och sen så har vi ju den obligatoriska Wikströmarsläkten-festen! Mycket fint.

Jag hoppas att mitt tjugoförsta år blir ett bra år. Jag hoppas jag kommer längre i mina tankar om vad jag vill med livet. Jag hoppas jag kan låta andra människor ta en större del i mitt liv. Jag hoppas att det ska bli fantastiskt roligt. Jag hoppas att det ska bli bättre än resterande tjugo. Jag hoppas att du vill vara med och dela det.    Hurra For Deg Som Fyller Ditt År!

South Park #1 Chef Aid

Nu är det dags för en South Park-uppdatering. Som ni ser överst på sidan så är det ett program som ligger nära mitt hjärta. Jag tänkte ta några blogg-poster lite här och där och förklara varför det är så.

En sak som jag tycker är det bästa med South Park är deras samtidssatir. Trey Parker och Matt Stone har ingen aning om vad deras avsnitt kommer att handla om en vecka innan de ska visas på tv. De har alltså bokstavligen en vecka med att komma på vad avsnittet ska handla om och animera det innan det sänds. Detta gör att de kan göra avsnitt som handlar om något kontroversiellt eller intressant som har hänt i veckan och driva med det på något sätt. Några exempel är att några dagar efter Obama blev president kom det ut ett avsnitt om honom som president, en vecka efter Tiger Woods sexskandal gjorde de ett avsnitt om kändisars sexskandaler, eller exemplet som jag har valt att ta här, när O.J. Simpson blev frigiven på grund av en oerhört bra advokat och en något förvirrad jury.

I avsnittet påstår Chef att han har gjort en låt som Alanis Morissette har snott åt sig. Morisette tar då Johnny Cochran till sin hjälp, (OJ Simpsons advokat) och han lyckas förvirra juryn med nonsensförsvaret "The Chewbacca-Defense". Titta och njut av ett klassiskt avsnitt: Chef Aid S2E14

Tankar från en promenad

Kyliga kvällspromenader på hösten är underbara..... Jag vet inte varför, men allt känns bara lite bättre.

Ljuset från gatlyktorna och mörkret mellan dem.

Fotstegen är snabba men jag känner mig inte stressad.

Mitt hjärta pumpar i takt till musiken i mina lurar.

När mörkret faller kommer tankarna ut.

Tio steg sen är jag tillbaka vid dörren..... Jag vet inte varför, men allt känns bara lite bättre.

Tintin och jag

Dom av er som känner mig vet att jag alltid läst Tintin. Jag har läst alla böcker och varje gång jag läser om ett exemplar så är jag överväldigad över hur bra det är. Jag har köpt tv-serien som gick när jag var liten och jag har lyssnat på Tintins äventyr på band. Det är någonting speciellt som har fascinerat mig med den unge belgiske journalisten och jag har aldrig riktigt kunna sätta fingret på vad. Till jag såg färdigt den fantastiska dokumentären Tintin et moi för några minuter sen. (följ den här länken: http://dai.ly/dyY4pN)


Ni som är lite bevandrade i Tintin vet att det bara finns 23 seriealbum. Det har alltid förundrat mig att Hergé, Tintins skapare, inte hann med att göra fler. Men jag är inte förundrad längre. Jag har nu förstått att Hergé lade ner hela sitt liv i det han gjorde. I början av sin karriär såg han sig själv som Tintin, som den unge mannen som åkte runt Världen och kämpade för rättvisa. Men allteftersom tiden gick och Hergés psyke blev sämre och sämre så började han identifiera sig med den sure, arge, alkoholiserade Kapten Haddock.

Hergés liv var också ett liv av detaljer. Innan han gjorde sina album så forskade han alltid oerhört mycket om hur och var Tintin skulle åka. Hur ser det t.ex. ut i Kina under den mycket verkliga Mukdenincidenten? Jo precis som när Mitsuhirato spränger järnvägen i Hergés mästerverk Blå Lotus.

Så när man arbetar tre-fyra år på varje seriealbum så är det inte konstigt att äventyren blir både spännande, roliga, underhållande och skumma.Och det är inte heller konstigt att serien blir översatt till femtio språk och såld i över 200 miljoner exemplar.


Jag hoppas att jag har väckt ditt intresse om Tintin och hoppas att du uppsöker ett bibliotek, eller en loppmarknad, eller en bokhandel där du kan finna dig ett exemplar, bara sätta dig ner och läsa, njuta och leva. Det tänker i alla fall jag göra.