Pastor Jean och medietystnaden

Pastor Jean Kabuidibuidi

Jag är inte den som brukar engagera mig starkt i politiska frågor, men ibland så rinner det faktiskt över hos mig också.

Ett barn föds och medierna exploderar. En försöktillattblifolkär-poet är med och gör sig till åtlöje i melodifestivalen och medierna exploderar. Migrationsverket utvisar en man till tortyr och medierna lyser med sin frånvaro.

Pastor Jean Kabuidibuidi kom till Sverige för åtta år sedan och är verksam pastor i Elimkyrkan i Stockholm där han också leder församlingen. Han har sin familj i Sverige, han pratar svenska och han har en stor ledarroll för den övriga kongolesiska befolkningen i sin församling. Anledningarna till att inte utvisa honom är många.
Men det som gör hela grejen mest sjuk är att man vet hur regimkritisk Pastor Jean har varit mot sitt hemland och hur instabilt Kongo-Kinshasa verkligen är, och ändå väljer man att utvisa honom på det här sättet. Mycket märkligt.

Utvisningen skedde i fredags och medierna verkar nu äntligen vakna till liv. TV4 har intervjuat insatta personer i fallet och klockan 15 idag så var det en debatt på SVT. Förhoppningsvis kommer detta att resultera i fler inslag och artiklar från medias sida.

Den medierörelse som har börjat nu hade tveklöst inte funnits om det inte vore för Twitter och andra sociala medier. Där har debatten om varför media inte visat upp information kring både utvisningen och tortyren varit i gång ända sedan i fredags. Vi får hoppas att den positiva trenden med de sociala medierna kan få visa på allt det som är rätt med ett fritt internet.

Följ gärna twitterflödet på #pastorjean så försöker vi blåsa ännu mer liv i debatten.

Bästa låten just nu:
Bob Dylan - With God On Our Side
(följ länken)

Blue Like Jazz Trailer

Äntligen!

Trailer till Blue Like Jazz

Nu har trailern till filmen Blue Like Jazz kommit ut på Apple Trailers och inte nog med det, den har officiellt blivit utvald av SXSW Film Festival. SXSW är en av världens största independent filmfestivaler, näst efter Sundance, och det brukar båda gott för de filmer som blir utvalda.

För snart två år sedan så hade regissören till filmen och författaren till boken gemensamt gett upp på att någonsin se den här filmen bli av. Finansiärerna ansåg att det helt enkelt inte fanns intresse bland den breda massan. Men oj vad man kan ha fel ibland.

Två killar från Nashville fick höra att det inte skulle bli någon film och efter några korta konversationer med filmmakarna lyckades de övertala dem att testa att starta upp en kickstarter kampanj. Det saknades 125000 dollar för att det ens skulle gå att göra filmen och de som låg bakom filmen hade ingen aning om hur det skulle gå, det enda de visste var att det inte hade funnits någon sådan stor donationskampanj i kickstarters historia. Nu är den sammantaget indragna summan 345000 dollar och filmen har sin premiär den 14 april.

Följ länken överst på sidan för att få se trailern på filmen.

Bästa låten just nu:

Bob Dylan - If you see her, say hello

Artikeln som inte blev publicerad

Jag fick för mig igår att jag skulle skriva en artikel på frilans mest för att lära mig hur systemet fungerar. Ringde runt till Aftonbladet, Expressen och DN och fick nobben. Expressenredaktören sa att det verkade intressant, men att de redan hade fullt i tidningen till dagen efter. Aftonbladet nöje fick jag bara tag på i mailform och de sa tack men nej tack. Slutligen DN berättade att när det gällde så kallade dödsrunor så köpte de aldrig in sådant material, men hon tackade ändå för att jag hade ringt och sa att jag skulle ringa upp igen om det var något annat som jag ville skriva om.

Så jag tänkte att jag slänger upp artikeln här istället. Alltid bra att öva sig också :P

Världens första Zombie har dött 

1968 så satt publiken i biograferna och kippade efter andan när en död man jagade en ung kvinna på en svartvit bioduk. Den filmen var Night of the Living Dead och den skådespelaren var Bill Hinzman. Under söndagen avled 75-årige Bill Hinzman efter en längre tids kamp mot cancer, skriver Dread Central.

Ett ungt syskonpar har varit och lämnat blommor på sin pappas grav. De bråkar lite, som syskon gör, när den smått sarkastiske brodern försöker skrämma upp sin syster med att prata om hur läskigt det är på kyrkogården.

”They’re coming to get you Barbara”, säger han med ett hotfullt leende. Det kommer en äldre man och går på grusgången. Han går sakta, med sin ena fot dragandes lite i gruset. ”Look there is one of them now!”, utbrister brodern och springer skämtsamt iväg. Mannen på gången verkar titta upp, och när brodern tittar bort för en sekund så kastar sig mannen över systern med ett vrål.

Den scenen har idag blivit ikonisk och filmen kan också ses som startskottet på den moderna zombiegenren. Night of the Living Dead blev en enorm kassasuccé, den hade en budget på 144000 dollar och har till dags datum dragit in 30 miljoner dollar.

Bill Hinzman var även med i fler filmer av skaparen George A Romero, bland annat i The Crazies och Season of the Witch. Skräckhemsidan Dread Central berättar dock att Hinzman livet ut mest var känd för det där framträdandet i Night of the Living Dead. De berättar att han ofta fanns med på stora skräckconventions, alltid med ett leende för fansen och oftast utklädd till det ökända monstret som en hel subkultur växt upp med.

Den första zombien kanske har dött, men genren lever kvar i allra högsta grad. Den första säsongen av AMCs kritikerrosade serie The Walking Dead började visas på TV11 nu i höstas och just nu pågår inspelningen av Max Brooks bok World War Z med Brad Pitt i huvudrollen.

Simon Pegg, skaparen och huvudrollen i komedi/zombiefilmen Shaun of the Dead, hade detta att säga om Hinzman på Twitter.

– Tråkigt att höra om Bill Hinzman. Även Zombies dör, men legender gör det inte. RIP Bill.

Joakim Wikström

Bästa låten just nu:

Radical Face - Names

(följ länken)

Jesus, min far, Mittuniversitetet och jag

Hej vänner! Efter en tids avbrott är jag tillbaka i bloggosfären (mycket till min nu mera 88-åriga farmors stora glädje) och vi får se om jag nu i detta nya år har förstått lite mer av livet.

I förra årets sista månad (som vanligt december, thank you for keeping up) var jag inne på Donald Millers blogg och läste ett utdrag ur en bok som heter Jesus, My Father, The CIA, and me av en man vid namn Ian Morgan Cron. Förtjust av denna min nya upptäckt önskade jag mig givetvis denna bok i julklapp illa kvickt.

När jag så fick boken på julafton var det kanske den saken jag blev minst överraskad för, men ändå nästan gladast över. Jag läste alldeles nyss ut den och det som slår mig när jag är färdig är att jag är väldigt lik Ian. Och samtidigt inte alls lik honom. Hans pappa var alkoholist, min pappa jobbar med missbrukarvård. Hans pappa jobbade för CIA, min pappa jobbade för Posten och Mittuniversitetet. Han bodde i ett väldigt trasigt hem, jag hade mycket bra familjeförhållanden.

Ändå är det någonting i hans berättelse som talar till mig. Han är en person som i sitt liv har kämpat mycket med att försöka vara finare och bättre än han har känt sig på insidan. Den saken tror jag märkligt nog är det som kristna människor i Sverige lider mest av. Att inte kunna visa sig, så som man egentligen mår är någonting som jag måste brottas med ofta. För hur skulle det se ut om en sådan som jag egentligen sa vad jag tyckte eller berättade hur det egentligen känns vissa gånger jag får frågan "Hur är läget?"

Hur kan personer som kommer från vilt skilda förhållanden förenas på ett så märkligt sätt? Jag vet inte. Jag vet bara att det ibland kan vara skönt att få sätta sig ner och läsa en bra bok som utmanar sitt avgränsade sätt att se världen på.

Skönt att vara tillbaka.

Bästa låten just nu:

Ani DiFranco - 32 Flavors

(följ länken)