Sherlock Holmes

När jag i somras såg den nya serien Sherlock hemma hos Sara så blev jag en lite lyckligare människa. Jag vet inte varför, men det är något i karaktären Sherlock Holmes som är så fantastiskt. Kanske är det sättet som han kan se alla detaljer och klura ut vilka människor är, kanske är det för att han äger alla sina medmänniskor hela tiden, men jag tror att det är hur han och Doctor Watson umgås med varandra i deras udda vänskap.

Jag läste också Conan Doyle-klassikern The Hound of the Baskerville i somras och det är också relationen till Watson som är det slående för mig. På något sätt så fungerar komedin i deras konversationer från 1900-talets början lika bra nu som då och så fort Sherlock börjar tillrättavisa Watson så kan man inte annat än le.

Sen har vi ju självklart den nya Sherlock Holmes-filmen av Guy Ritchie. Jag tycker att den faktiskt fångade mer av Sherlock än jag trodde att den skulle, då han faktiskt inte egentligen är en gammal gubbe i en grön jacka som röker pipa. Det är ofta något övernaturligt och lite drogande och lite action. Det tror man inte, men så är det.

Jag läste också en utmärkt krönika av Fredrik Virtanen där han lovordade Sherlock Holmes och den nya serien. Där sa han också att tv-serien House är baserad på Sherlock Holmes och då trillade polleten ner. House = Holmes, Wilson = Watson, Vicodin = Kokain, Små Detaljer = Små Detaljer, El-Gitarr, Piano = Fiol. Det finns hundratals likheter men det absolut mest tydliga är hur House på samma sätt som Holmes inte vågar någon annan än Wilson få komma honom riktigt nära och bli hans vän.

Döm av min glädje när jag någon gång i oktober förra året började höra rykten om att SVT hade köpt in Sherlock och tänkte börja visa den tidigt 2011. Nu är den alltså här, och för alla som inte har sett den så säger jag till er: "Hem, och skäms! Botgör genast genom att kolla på det första avsnittet här!"

Sherlock

(följ länken)

 

Bästa låten just nu:

Radiohead - (Nice Dream)

(följ länken)