Iskristaller faller

Det faller iskristaller över Umeå inatt.

När jag går hem genom en stilla stad strax innan tolvslaget faller de tyst och försiktigt från himlen. Det är ganska vackert. Jag ska inte säga att det är alldeles underbart och fantastiskt, för det är det inte... Men det är ganska vackert, faktiskt...

Så där tyst. Så där konstigt tyst. Det borde inte få vara så där tyst för det är när det blir så som det är det svårt att inte känna sig som den ensammaste människan i världen. Man kan vara omgiven av tusen människor nästa dag, men det räknas inte. Just i den stunden är du ensam och utlämnad för världen. Det är du och den där envisa gamla tystnaden.

Den där ensamma tystnaden har alltid funnits. Den kommer alltid att finnas. Ändå är det så svårt att behöva anpassa sig till den. Jag blir så obekväm i tystnad. Jag vet inte varför, men jag vet att jag behöver människor. Jag vet att jag behöver dig. Tack för att du finns.

Bästa låten just nu:

Simon & Garfunkel - The only living boy in New York

(följ länken)

Flyttad

Nu är jag framme i Umeå.

Det är en konstig känsla. På ett sätt känns det så bra, på ett annat som att jag inte vet vad jag gör här. Jag har så mycket kvar i Härnösand så att komma upp hit har varit en omvälvande upplevelse, men å andra sidan så har jag Sara här och det är min räddning.

Bara för det så kan jag inte säga att det har varit någon lätt uppgift att flytta. Jag får väl komma hem till Härnösand och hälsa på ibland, men det är en liten tröst när man bara skulle vilja ringa till någon vän och fråga om dem vill hänga. Jag har ingen sån person i Umeå. Men, det kommer säkert så småningom. Hoppas jag iallafall.

Jag bor med min kusin Johan här uppe och det är nog min andra räddning. Vi har lite liknande intressen och det gör att vi har mycket att prata om. Vi håller till exempel på att kolla igenom tv-serien OZ på lediga stunder.

Vi får väl se hur det går här uppe, men just för tillfället är mitt sinne delat. Mina tankar flyger ofta bort till folket i Härnösand och jag hoppas de har det bra där nere i snön.

Bästa låten just nu:

The Kinks - Victoria

(följ länken)

Back in Business.

Nu är jag tillbaka med bloggen efter ett litet jullov.

Det är lite som att ha jullov i skolan. Det är skönt att få vila upp sig lite, men samtidigt så känner jag också att jag har saknat skrivandet. Man har liksom en massa saker som ligger i huvudet som kan vara roliga att få ut i pränt.

Det jag tänkte börja med att säga är att Jakob Bylund vann quiz-tävlingen och kommer att få se på Ensam Hemma med (ingen annan än) mig!!! Det kommer att bli en ära att få se den tillsammans med dig Jakob och jag är säker på att det är en ära för grabben också. Jag, Jakob och Simon gjorde för övrigt en roadtrip upp till Ö-vik dagen när jag och Jonas spelade på Unite. Jag försöker hitta ord som ska beskriva den resan men, ibland är vissa saker bättre lämnat osagda. En sak ska jag ändå säga, Legen- wait for it......... dary. Tack Boys!

Tanken kom till mig när jag såg den utmärkta filmen The Darjeeling Limited. Hur viktigt det är att inte underskatta sina vänner (och ha en roadtrip) lite nu och då. Jag sitter på tok för ofta stilla i mitt rum och gör ingenting istället för att vara ute och umgås med alla fina och ofina människor som finns där ute. Jag tror att det är det som gör det lite läskigt att flytta upp till Umeå. Kommer det att finnas människor som vill bli mina vänner där? Kommer jag att bli en sån där person som bara fastnar i mitt rum och är rädd för mänsklig kontakt? Jag hoppas inte det. När en rädsla som denna kommer krypande kan det vara bra att få se en film som vänder på det hela. En film om vikten av vänskap i stunden när man behöver det som mest. Då försvinner den där rädslan och byts mot en vilja att bara försöka istället.

Bästa låten just nu:

The Kinks - This Time Tomorrow

(från The Darjeeling Limited)