 |
| Lucka 18 |
Igår hade jag och mina vänner bestämt oss för att ha ett LAN. Jag har inte medverkat på ett sådant på flera år så jag var givetvis lite i spänd förväntan över hur jag skulle klara en natt utan sömn. Hur det nu var så fick jag ett SMS från Simon som sa att vi skulle planera inför det här lanet och äta mat tillsammans runt klockan 18:00. Grejen var bara den att jag och Mirjam tidigare i veckan hade bestämt oss för att se På Spåret och träffas hos henne vid halv åtta på fredag så då skickade jag ett SMS tillbaka till Simon med meddelandet att jag skulle infinna mig på lanet runt 21.00. Och det är här som det tydligen blev en väldig härva av alltsammans.
Det var nämligen så här att Simon, Filip, Ante, Hanna-Maria och en massa andra vänner från kyrkan hade bestämt sig för att ha en liten överaskningsavskedsmiddag för mig på Matverkstan här i stan och det var i samband med detta som Simon lite hemlighetsfullt undrade om jag kunde komma och äta vid kl 18:00. När jag sa att jag tänkte komma vid 21 så körde det ihop sig rejält och de hade tydligen ringt runt lite överallt för att jag inte skulle få nys om något, men ändå komma dit på något sätt till den tiden.
Simon och Filip hade först ringt till Mamma och Pappa och sagt till dem att de absolut inte fick ge mig någon mat när jag kom hem. När jag satte mig i bilen sa Pappa, den lurifaxen, att det skulle bli lite senare middag idag. Jag tänkte inte mer på det och gick upp till mitt rum när jag kom hem. Så gick tiden och någonstans där runt 18 så ringde Simon och lät lite stressad över att det inte fanns tillräckligt med stolar till lanet. Han sa att han kollat med pastorn i kyrkan och att det var lugnt om vi ville låna stolar därifrån. Så jag gick ut och åkte med honom och Filip ner till kyrkan för att hämta dom där stolarna efter att jag blivit utlovad skjuts tillbaka så att jag hann äta. När vi kom in i kyrkan så fick Simon ett SMS av Ante om att han var på Matverkstan och skulle hjälpa till med stolarna.
Jag gick intet ont anande över till restaurangen, alldeles intill kyrkan, och då sitter en hel hög av mina vänner där inne som ger mig en stående ovation när jag kommer in i rummet. Jag ska ärligt säga att jag inte hade ens den minsta aning om att det var en middag vi var på väg till, men glatt överraskad blev jag. De ville bjuda mig på mat och säga ett sånt där "Hej då, vi ses snart igen" och jag måste säga att jag är otroligt tacksam för vänner som dessa. För vad skulle jag vara utan alla dessa fina vänner? Inte mycket. Jag hoppas att de alla förstår vad de har betytt för mig och att den beundran som de uttryckte för mig är riktad rakt tillbaka till dem själva. Ni vet vilka ni är och jag kommer att sakna er alla!
Bonus: En mycket skön present som jag fick av allihopa var en demo som en försmak till en Greatest Hits-skiva som kommer att innehålla en låt som varje person tycker kan symbolisera mig. Vad säger man? Världsklass!
Bästa låten just nu:
 |
| En omvänd julkalender |
=D
SvaraRadera